Förskoleklassens pedagogik

By | 20 november, 2014

Helene Ackesjö

Helena Ackesjö från Linnéuniversitetet föreläste den 5 november utifrån sin forskning om och erfarenhet från förskoleklassen för ett 90-tal verksamma lärare på plats i Falun samt lärarstuderande och utbildare på lärarprogrammen. Helena disputerade i oktober med avhandlingen Barns övergångar till och från förskoleklass. Gränser, identiteter och dis-kontinuiteter. Hon har också medverkat i det helt nyutkomna stödmaterialet från Skolverket och är sakkunnig i Skolinspektionens kommande granskning av förskoleklassen.

Skolinspektionen kommer bland annat att titta på de arrangerade undervisningssituationerna. Helena lyfte frågan om vad detta är i förskoleklassen, vad kommer Skolinspektionen att se när  de till exempel ser en samlingssituation. Ser de  en rutinhändelse eller en arrangerad undervisningssituation?

Helena inledde med allmänna tankar om förskoleklassen och konstaterade att lärare som arbetar där måste kunna både förskolans och skolans läroplan. De behöver veta varifrån barnen kommer, vad de har arbetat med och lärt sig, och vart de ska. Redan i förskoleklassen ska eleverna riktas in mot målen i årskurs tre. Hon menade också att barn idag kan mycket när de kommer till förskoleklassen och själva ser de det som att de börjar skolan. Något som många i publiken kunde hålla med om. Barnen förväntar sig traditionell skola och gruvar sig lite för att de ska lära sig saker som de inte kan och proven.

I avhandlingsarbetet har Helena undersökt övergångarna mellan förskola och förskoleklass samt även från förskoleklass till årskurs ett. Hon såg att barnen förbereds väl för att börja i förskoleklassen, ofta med flera besök i verksamheten. Det som inte händer i besöken i förskoleklassen är att de förbereds för separationen från förskolan. Detta kunde medföra att en del barn blev ledsna innan sommaren. Om barnen varit på förskolan sedan ett års ålder så är den tryggheten i livet och förskollärarna ställföreträdande föräldrar. Vuxna behöver därför i alla situationer berätta för barnen varför saker och ting görs.  Alla didaktiska frågor (Vad, Hur och Varför) behöver vara transparenta.

Övergångsbesöken skedde för det mesta på rutin och ganska sällan togs barnens perspektiv. Man undersökte inte alltid vad just de barnen i den aktuella barngruppen behövde. Helena såg i sitt arbete att det kunde skilja ganska mycket mellan barngrupper beroende på till exempel geografiskt läge. Att få komma med i förskoleklassens verksamhet flera gånger under vårterminen gjorde att barnen inte behövde någon inskolningsperiod på hösten.

Ytterligare en sak som Helenas forskning visade var att vissa saker fick barnen vänta med  tills de kom till ettan. Mycket  för att lärarna på lågstadiet tyckte att det var ”deras domän”. Detta var svårt för lärarna i undersökningen att utmana. Barnen sätts på vänt och en del anpassar sig men en del blir också uttråkade rätt tidigt.  Och sen  drar barnen upp nya gränser mellan förskoleklass och skola och då är det skolan som ter sig tråkig. ”Det är ju i förskoleklassen det ska hända, det är ju där de är sugna! Barnen kan och vill, mer än lärarna får” sa Helena.

Tyvärr kunde hon i sitt material se ett tydligt mönster av att barnen fick göra om det som de gjort i femårsgruppen när de kom till förskoleklassen men det vidareutvecklas inte, i ettan fick de göra om det igen men då vidareutvecklades det. Ett sådant exempel var arbete med bokstäver som i ettan utvidgades till att även handla om att sätta bokstäverna i ett sammanhang.

Den sista delen i avhandlingen handlar om hur ofta eller sällan barnen fick byta grupptillhörighet. I en del fall hade barnen bytt avdelning på förskolan 2-5 gånger före förskoleklass, bytte igen i förskoleklassen och ytterligare en gång till åk 1. 59% av rektorerna uppgav att de blandar förskoleklassen men bara 9% blandade till åk 1. Detta påverkar barnen olika men separationer kräver alltid en redefinition – vem är jag i världen nu? Den fysiska diskontinuiteten kan vara OK och t o m positiv om man får ha sina vänner kvar. Den sociala diskontinuiteten är mycket värre.

Deltagarna uppmanades slutligen att fortsätta reflektionerna på sin arbetsplats och även göra egna kartläggningar så att man får syn på hur det ser ut just i den omgivning man befinner sig. Vad har barnen som kommer till förskoleklassen varit med om hur ska lärarna utifrån detta organisera och utforma sin verksamhet. För som Helena började sin föreläsning – vi arbetar ju alla med barnens bästa för ögonen!

Ackesjö Falun 2014

Helena A fsklklass